Blogg

2025-05-30

Vår ordförandes tal under fredsmanifestationen 2025

Hej och välkommen till vår fredsmanifestation 2025!

Jag är verkligen glad att så många människor har engagerat sig här och idag för att gemensamt manifestera för fred! För dem som anslutit sig senare, mitt namn är Rebecca och jag är ordförande i föreningen Hand i hand i Leksand. Vår förening arbetar för att motverka diskriminering, rasism och högerextremism genom att organisera trevliga sammankomster. Tanken bakom är att människor ska mötas och lära känna varandra för att på så sätt minska rädslor och fördomar; för min vän kommer jag alltid att försvara. Vi står för inklusion, mångfald, likvärdighet och tolerans. Alla människor är välkomna till våra träffar, och det krävs inte att man är medlem eller anmäler sig i förväg – kom bara och ha roligt med oss! Eftersom vi alltid gör olika saker tillsammans har vi inget specifikt ställe där vi träffas, som man kanske är van vid från andra föreningar. Så vi har till exempel haft en bokcirkel i vår trädgård, idag är vi här, och sen träffas vi på ett fält för att plocka jordgubbar eller åker till strutsfarmen i Borlänge och äter strutsglass, eller vi går och bowlar. Kom gärna förbi vårt stånd och få information om våra kommande aktiviteter eller besök vår hemsida.
Varför är vi här idag?

Vår förening är här idag för att uppmärksamma fred i den lilla kretsen: redan på individuell nivå, mellan dig och mig, hemma hos oss, i byn, i Leksand, i kommunen. Vi vill påminna människor om att bemöta varandra på ett fredligt och respektfullt sätt, att mötas som människor – för det är vad vi alla är: bara människor.
Jag vill berätta lite om min vardag: När jag kommer i kontakt med någon som jag inte känner så kommenterar hen efter bara några meningar att jag bryter. Det är ingen hemlighet, det är bara så, och det är lite min egen personliga prägel. Då blir jag alltid frågad varifrån jag kommer. Och där  blir det tydligt att min samtalspartner försöker kategorisera mig och tillskriva mig vissa egenskaper i sin föreställning – utan att känna mig. Redan här blir det klart att samtalet går i en riktning som syftar till att jag inte är svensk. Trots att vi egentligen inte pratar om detta. För mig går min samtalspartner redan här över min privata gräns. Jag blir utfrågad. Jag har ofta testat att – sanningsenligt – säga att jag kommer från Leksand. Jag bor ju här. Och överraskande nog har mina samtalspartners alltid blivit mycket förvirrade. “Men jag hör ju att du inte är härifrån!” Spelar det någon roll varifrån jag kommer? Om jag sedan berättar min bakgrund, så blir den oftast lättad, för nu känner den sig som om den vet massor om mig. Och då kommer ofta kommentaren: “Du pratar bra svenska.” Denna kommentar spelar egentligen ingen roll för vårt samtal och visar bara att jag inte längre står på samma nivå som min samtalspartner – hen är nu svensk och modersmålstalare, och därmed har hen en fördel. Vid detta tillfälle får jag alltid en obehaglig känsla; även om min samtalspartner egentligen verkar sympatisk. En gång blev jag faktiskt riktigt irriterad och svarade på “Vad bra svenska du pratar” med “Tack detsamma.” Då blev den andra personen faktiskt arg och svarade: “Men jag är ju modersmåltalare!” Det var tydligt att samtalet inte längre var på samma nivå. Och båda parter blev besvikna.
Sådana här situationer gör ont. Och jag är övertygad om att om vi här pratar med varandra och delar våra synpunkter kan vi bemöta varandra med mer respekt och förståelse. Vi är människor.
När jag sätter mig in i andra människor, lyssnar på dem och delar mina tankar och känslor, kan jag reflektera över mig själv och mitt beteende. Och kanske förbättra något hos mig själv eller i mitt beteende. För att vi alla ska respektera varandra. Och tillsammans kan vi skapa ett bättre samliv. För min frihet slutar där den andres börjar. Jag måste bara vara medveten om att jag respekterar den gränsen. Då kommer min samtalspartner också att göra det. Och vi är på samma nivå. Likvärdiga.
Om vi återgår till mitt exempel, så skulle min samtalspartner lätt kunna låta bli att fråga om min härkomst eller min språkkunskap. Vi träffades ju inte för att prata om detta. Och det hör – även om det kanske inte verkar så vid första ögonkastet – inte till småprat. Det gör inte ont för den andra personen att inte ställa frågorna, och vi förblir likvärdiga i vårt samtal.
Du ser, små saker kan verkligen hjälpa oss att skapa ett bättre samliv. Och det kan varje enskild av oss bidra till. Så det är bra att vi pratar om detta! Dialog är grundläggande för fred – även på den minsta nivån.
Men det är också oerhört viktigt att titta bortom sin egen horisont och engagera sig i de nivåer som är högre än de egna. Vi kommer snart att höra två tal, ett från Ricardo, ordförande för DKF och medlem i Svenska Freds, och ett från Annica, ordförande för Falu FN-förening. De kommer att hjälpa oss att också rikta blicken mot de nationella och internationella nivåerna. Där ser vi återigen hur viktigt det är med samarbete. Vi strävar mot samma mål men med olika perspektiv och metoder på olika nivåer. Vi alla vill ha fred. Samförstånd mellan folk.
Prata gärna också med våra vänner från RFSL Dalarna, autism Dalarna och Rebellmammorna. De alla hjälper till med sitt arbete för att förbättra vårt samhälle från olika vinklar, skapa utrymme för dialog och vara i fred med oss själva och vår miljö. Som du ser, tillsammans kan vi göra mycket gott. För vi är alla människor. Och bara människor. Oavsett.
Fred kräver det största arbetet och är inte självklar. Inte alls. Det krävs ansträngning och kraft för att skapa fred och framför allt också för att bevara den. Redan mitt lilla exempel har visat hur viktigt det är att ständigt ifrågasätta sitt eget tänkande och sitt eget beteende, och hur viktigt det är att tala med respekt och på samma nivå med sin samtalspartner. Så att vi fortsatt kan förstå varandra, vara sams. Man får inte ta det för givet: 80 år har gått sedan andra världskriget. Länderna har öppnat sina gränser. Världen har blivit global. Bauta-stor. Och ändå så liten, att människor rör sig över hela den. Möts. Och delar sina livsutrymmen. Ensam kan vi inte längre förstå världen. Vi behöver varandra. Vi måste prata med varandra om vi vill bevara vårt habitat i fred.
Vi manifesterar för fred här och idag i den lilla mikrokretsen ända upp till den större, för att vi vill prata med varandra; med respekt, på samma nivå, utan pekfinger, för fredliga lösningar, för en gemensam bättre värld.

Det är därför vi är här idag.